Sisters Internationals årliga julklappsutdelning vid soptippen i Oradea gick av stapeln lite senare än vanligt och med på resan följde Lova Björnberg och Amanda Lindmark, Anderstorpsgymnasiet, Skellefteå samt Lovas mamma Inger Lundqvist Björnberg.
Lova och Amanda dokumenterar romska barns levnadsvillkor i Rumänien. På Instagram kan ni ta del av deras rapport på Rontau.UF. Inger har samarbetat med Sisters Internatonals lokalgrupp i Skellefteå genom att skänka kläder och skor till nödställda i Rumänien.
De är papperslösa. De finns inte.
De har ingen tillgång till vatten, el eller avlopp.
Deras mat består av slängda matrester som man tar reda på och kokar soppa av.
Bländande solsken, gnistrande snö och en bitande kyla möter oss när vi åker till Real för att göra inköpen till romerna. Termometern visar – 12. Matkassarna fylls med salami, korv, patéer, mjölk, socker, bröd, smör, kex, pasta, ris samt konserver m.m. Rontau UF bidrog med sanitetsartiklar och blöjor till barnen.
Oron i lägret märks direkt vi kliver ut ur minibussen. Ibland händer det att någon enstaka är påverkad, men idag är nästan alla män och några kvinnor berusade, vilket gör det svårt att få dem att lyssna. Ännu svårare att samla dem.
Amanda och Lovas reflektioner:
”Vid tretiden är vi framme och möts av många fler familjer än väntat. Eftersom ingen värme finns tar många vuxna till sprit för att bedöva känslan av kyla, vilket gör att konflikter och missförstånd lättare uppstår. Från början är alla glada och är gärna med på film och foton, men när mat och medicin delas ut börjar konflikter urarta. Snabbt blir det högljutt och några påstår att de inte fått någon matkasse, vilket inte stämmer. Emanuil och Mihail, våra tolkar och guider, analyserar snabbt situationen och ber oss gå in i bilen då situationen upplevs farlig. Vi känner oss aldrig hotade men eftersom vi inte förstår vad som sägs litar vi på tolkarnas bedömning och går in i bilen.
Alkohol tillsammans med desperation efter mat kan göra att människor tar till dessa medel. Tänk dig att bara få mat en gång i månaden, då gör du nästan vad som helst för att få lite mer även om det innebär att behöva ställa till med bråk och vara högljudd.”
Vi kan inte döma dem, säger Emanuil. Hur skulle vi reagera om vi var tvungna att bo i ett skjul år ut och år in?
Eva-Ramonas pappa berättar att Eva-Ramona är inlagd på sjukhus på grund av problem med hjärtat samt lunginflammation.
Första gången jag träffade henne var hon tre månader. Nu är hon åtta år. Jag upplever det oerhört tragiskt att barn föds och växer upp i kalla skjul invid en soptipp i Europa 2018. De här barnen har ingen möjlighet till skolgång. De är papperslösa. De finns inte. De har ingen tillgång till vatten, el eller avlopp. Deras mat består av slängda matrester som man tar reda på och kokar soppa av.
Barnen bör inte ställas ansvariga för föräldrarnas handlingar eller brist på handlingar, anser Emanuil. Jag kan inte sluta hjälpa för det drabbar barnen mest av allt, fortsätter Emanuil. När han lämnar matkassarna vet han att det är enda gången de får äta sig mätta. Ett stort tack till Sisters International och till alla andra som har bidragit till den här utdelningen.
text Elisabeth Hultgren • foto Inger Lundqvist Björnberg